Inledning
2021-05-21 skickade Nämndemännens Riksförbund (NRF) in en skrivelse till Domstolsverket (DOV) i rubricerade fråga. Av skrivelsen framgår att NRF känner ett stort engagemang I denna fråga och att den även har en stor påverkan för landet dömande nämndemän.
NRF finner det angeläget att nämndemännens ansvar för beslutet avseende ersättningar till försvarsadvokater och juridiska biträden med flera, klarläggs och att nämndemännen ges erforderlig utbildning och förutsättningar, syftande till att nämndemännen (meddomare) ska
kunna leva upp till och ta ansvar för det gemensamma beslut som tas i nämnden vid en huvudförhandling.
Under det senaste året har det uppmärksammats att advokatkostnaden i brottmål har ökat kraftigt. Bara under 2020 har kostnaden för försvarsadvokater och juridiska biträden med flera ökat ca 15%. Regeringen har också uppmärksammat detta och har gett Domstolsverket I uppdrag att klarlägga orsakerna till ökningen samt komma med förslag till åtgärder för att minska ökningstakten.
Vidare har frågan om försvarsadvokaternas ersättningar vid brottmål aktualiserats under den gångna veckan, då en mycket känd brottmålsadvokat avslöjats och polisanmälts för att vid upprepade tillfällen krävt felaktiga ersättningar från domstolarna, bland annat genom att fakturera samma tid flera gånger i flera olika mål.
NRF har också uppmärksammat att kostnaderna har ökat. Ur ett nämndemannaperspektiv väcker frågeställningen ett antal frågor.
Allmänna synpunkter
Frågan om godkännande av brottmålsadvokaternas och juridiska biträdenas ersättningar hanteras oftast som sista punkt i en huvudförhandling. Relativt ofta föregås ersättningsbeslutet av en kortare och inte särskilt grundlig granskning av det inlämnade underlaget. Ofta ber rättens ordförande, nämnden att själv få mandatet och att i efterhand fatta beslut i frågan. Nämndens inflytande på det gemensamma beslutet om ersättningar riskeras då att bli reducerat. I nämndemännens redan mycket korta och bristfälliga introduktionsutbildning, ingår inte någon särskild utbildning i denna fråga. Eftersom rättegångsbalken föreskriver att nämndemännen har ett delat ansvar med juristdomaren, bör utbildningen skyndsamt kompletteras samt att nämndemännens ansvar tydliggörs.
En förbättrad utbildning av nämndemännen i denna viktiga fråga torde leda till att inlämnade ersättningsyrkanden ges en ökad prioritet och att risken minskar för att domstolen godkänner felaktigt begärda kostnadsersättningar.
För flera av landets nämndemän är detta dessutom en viktig rättvisefråga som behöver tas på största allvar. Det går inte att bortse från det faktum att medan nämndemännens heldagsarvode (500 kr) stått stilla sedan 2007 (15 år), har advokatkostnaderna samtidigt ökat
kraftigt. Denna orimliga och oskäliga ersättningsprincip mellan rättens olika aktörer finner många nämndemän som direkt stötande.
Följande frågor önskar NRF få belysta:
1. Vilket ansvar har nämndemännen för att granska och besluta om yrkade
kostnadsersättningar?
2. Vad säger rättegångsbalken?
3. Om nämndemännen också har ett ansvar för att korrekta ersättningar utbetalas bör de
också ges förutsättningar för att ta detta ansvar. I dag finns det ingen utbildning i
denna fråga.
4. Kan en nämndeman anmäla skiljaktig mening avseende ersättningsbeslutet?
Sammanfattning
NRF anser att landets 10 000 nämndemäns ansvar för beslut rörande kostnadsersättningar skall klarläggas. Vidare föreslår NRF att utbildningen av nämndemännen fördjupas i denna viktiga fråga. I sammanhanget bör även den orimliga och oskäliga ersättningsprincipen mellan rätten olika aktörer lyftas fram och som många nämndemän finner direkt stötande.
Stefan Blomquist
Förbundsordförande
Nämndemännens Riksförbund
